Hörneå bys hemsida www.becken.se
Alla Helgon - och en Algot 2014
Skrivandet på Becken-Webben bruka komma igång kring Allhelgonahelgen. Så är traditionen då sommaren går mot sitt slut, och sådana är årstiderna på Becken-Webben – sommar/vinter – ute/inne – biet flyger/biet sover - inte skriva/skriva. Tills för någon vecka sedan kunde man dessutom skylla på vår leverantör T3 som stökat om bland sina servrar vilket omöjliggjort åtkomst till hemsidan. De sista IP-inställningarna var inte så svåra att åtgärda, när man till slut gav sig ned på djupet av programmet DreamWeaver (där dessa ord skrivs för allas åtkomst på nätet).
Bild 1. Gravkapellet vid kyrkogården i Hörnefors, en fin ljusdekoration vid altaret.
Traditionen vid Allhelgona inkluderar även en ca 8 km promenad fram och åter till kyrkogården i Hörnefors. Detta görs i en skymning som övergår i totalt mörker på vägen tillbaka. Svenska Kyrkan har en orgelkonsert i gravkapellet, och därefter passar det bra att söka upp gravar och minneslunder för att tända ljus.
Bild 2. Algot Engström – han har bara en liten sten i gräset bredvid sin bror Konrad med fru Thyra. Suggestivt suddigt i höstmörkret.
Temat för denna artikel i Allhelgonatid utmynnar i några för oss idag okända ansikten som blickar ut i cyberrymden. Hur vi kommer dit förtäljer nedanstående text och bilder.
Bild 3. Algots parhus under rivning hösten 2014. En rivning som egentligen pågått i över 10 år!
Algot Engström, så heter en person som blivit ganska tongivande på hemsidan. Begreppet ’tongivande’ stämmer bra på Algot som dragspelsmusiker, men annars är det mest som fotograf han blivit uppmärksammad. Det är många artiklar av lokalhistorisk karaktär som skrivits utifrån Algots foton från 1910-tal fram till ca 1950. Algot var även målare, både konstnärligt och yrkesmässigt, det senare då han behövde lite extra pengar i kassan. Algot var bror till skribentens farfar.
Bild 4. Initialer ristade i en timmerstock ’PE…’ (markerat rött) – står nog för Per Erik - Per Erik Engström var Algots far (se bild 5). Resten är otydligt, hur man än försöker. En 5:a ses dock.
Om Algots liv och leverne är det skrivet en del på hemsidan, vilket inte behöver repeteras. Han bodde i en liten parstuga på brodern Rickards hemman. Huset är intressant, då det består av två separata enkelstugor som flyttats och byggts ihop för minst 150 år sedan. Det är i den vänstra (södra) delen (se bild 3) som Algot bodde, ett rum om ca 4x5 meter. Den högra delen (bild 3 med kvarvarande tak) utgjordes av en bagarstuga, och som under senare år fungerat som ”garage”. Husets funktion innan det flyttades på sin nuvarande plats kan man bara spekulera kring, men det bär mycket ålderdomliga spår av bjälklag och annat.
Bild 5. Per-Erik Engström (f1848 – d1907) här med sin fru Maria Magdalena född Bäckman (f1855 – d1918). En tidigare fru Brita Charlotta Persdotter från Gräsmyr dog 1875. Okänd fotograf, troligen mot slutet av 1800-talet.
Mellan de två rummen, Algots boning och bagarstugan, fanns en hall och en skrubb med trappuppgång till övervåningens två vindar. Det är vindarna som är intressanta, och huvudföremålet för denna artikel.
Bild 6. Algot hus övergår i ett plockepinn på skogsvagnen. Mest troligt kommer huset återuppstå som en enkelstuga någon gång i framtiden.
Vindsutrymmet ovan Algots rum har ganska nogsamt sökts igenom. Sågspånet har till och med blivit siktat genom ett nät för extrahera intressant kulturhistoria om vår by Becken till eftervärldens läsare. Endast en bråkdel av detta är ännu berättad på hemsidan. Vinden över bagarstugan har en ganska liten glugg att krypa in i, även här med sågspån. Fukt och röta av läckande tak har gjort att krypandet på vinden känts riskfyllt. Nu har taket förbättrats en aning, och under detta arbete hittades en del gamla glasplåtar. För den moderne läsaren förtydligas att detta är ”analoga” fotonegativ av gammal sort.
Glasplåtarna som hittades är ganska skadade. Några är däremot bra och som vi återkommer till framledes. Så här i Allhelgona låter vi ett av dessa foton tala, med en familj från förr som åter blickar ut över världen – förundrade över sakernas beskaffenhet.
Bild 7. Tre generationer av okända personer – dokumenterade på ett glasnegativ begravt i vindens sågspån. Förmodligen skrotade Algot denna bild, dumt fotat i fönstrets motljus. Tack vare detta kan vid idag se bilden. På 1960-talet, efter Algots död, kom en så kallad "hembygdsforskare" förbi och lånade alla 1000-tals övriga negativ! Dessa är nu spårlöst försvunna i historiens dunkla avgrundsdjup.
Bild 8. Vi zoomar in det äldre paret i bild 7. En intresserad blick från herren till höger, vad vill han säga?
Kanske finns det någon idag som känner igen personerna i bild. Fotot är ca 100 år gammalt. Det är rimligt att tro att personerna är fotade i sitt hem, på cykelavstånd från Algots eget hus – nu ett minne blott.
Gunnar Engström, 2014-11-02
Besökare